Slappa, so what?!

Efter att ha haft ett och ett halvt extremt stressigt år, så har nu någonting hänt. Eller, det hände väl inte helt av sig själv. Jag satte aktivitetsstopp för mig själv frampå hösten och tackade nej till allt nytt som dök upp. Samtidigt hade jag en rejäl genomtänkare kring hundarna och slutade blogga om dem. Själva bloggandet var först mest en dagbok för mig, men blev sedan en press att prestera hela tiden. Jag ville hitta tillbaka till glädjen med hundarna. Som ett tredje steg i mitt försök att rädda mig själv från magsår, åderförkalkning och en för tidig död, ändrade jag min inställning till mitt arbete.

Så nu sitter jag här och har plötsligt en så kallad "fritid". Jisses... Vad gör man med en sådan? Julsemestern var väldigt skön ett tag men började sedan bli väldigt långtråkig. Min förkylning och hemmavistelse blev inte bättre, även om jag har försökt kompensera genom att hålla på med Siberian Husky dagarna. So tell me: Vad fasen sysslar man med när man har en "fritid"?

Den här gången får det duga med en god bok och ett avsnitt av världens bästa tv-serie, Alias. Apropå vilket; Sydney Bristow är en av mina största idoler och läromästare i att ha ett vanligt liv (eeh, låter det konstigt, hon är ju en hemlig agent - nej förresten hon är två hemliga agenter). Jodå, hon är en utmärkt läromästare i att hantera känslor, konflikter, vara sig själv i alla situationer och stå för det. Nu ska jag ta reda på vad hon gör när hon har långtråkigt. Jag skulle tippa att hon tänder några ljus, dämpar belysningen, sätter på lite lugn musik och sätter sig för att studera någonting som absolut inte går att förstå sig på. Jag ska göra detsamma sånär som på att jag inte har någon lugn musik utan en wow-spelande sambo som vackert babblar om dkp, loots, enchanting, bögeri, healing och mounts i bakgrunden.