Årskrönika 2010

Januari

Januari var månaden då jag började blogga på ett nytt sätt, noggrannt och med ett tydligt syfte. Jag var åskådare på en kurs för Fanny. Med mig hem fick jag många insikter om bland annat vikten av lek, frikommando, burlekar, belöningsstrategier, kriterieökning och en lösning på Issens springande. Diva gjorde sin dragdebut, spårdebut och fick vara ensam hemma för första gången. Jag köpte min nya fina bil.

Februari

I februari gjorde jag och Issen för första gånget ett par nollade agilitylopp på tävling. Vi började titta på hus och blev förälskade i Björkliden, men visste ännu inte att vi skulle få flytta hit. Jag skadade ryggen och var halvt invalidiserad till jag träffade en naprapat som grejade till den åt mig. Issen får en väldigt ljudlig period och jag bestämmer mig för att aldrig förstärka beteenden när han samtidigt låter.

Mars

I mars får vi besked om att Björkliden ska bli vårt nya hem! Diva får sitt livs första löp och utforskar världen på allvar genom att börja rymma. Lyckligtvis hinner hon aldrig långt innan vi får tag på henne. Jag tävlar agility med Issen igen och kan konstatera att lösningen på Issens springande verkligen fungerade. Jag ska börja gå klickerTRÄNARutbildning men hundarna får kennelhosta. Lyckligtvis blir utbildningen försenad och till slut väljer jag att ta tillbaka min anmälan. Diva får sina första selavtryck i pälsen!

April

I april tillbringar vi varje ledig stund ute i huset för att få ordning innan vi flyttar in. Hundarna får inviga hundgården men får i övrigt inte göra jättemycket. Jag tar det tunga beslutet att lägga agilityn till sidan med Issen och istället satsa helhjärtat på lydnaden. Divas kropp börjar komma ikapp sig själv och hon blir riktigt fin!

Maj

I maj kan jag konstatera att stretchingen har gett Issen mycket bättre muskellängd och steg i traven. Jag besöker en lydnadstävling och inser att nivån inte alls behöver vara så hög på ekipagen. Babys träning visar sig ha gett muskler och vi börjar ordentligt med vilt- och personspåren igen. Hundarna får extra beriktning i hundgården och vi hägnar in hela tomten så de kan springa och leka ibland. Med Issen får jag ett stort genombrott i apporteringen då jag plötsligt kommer på hur jag ska lära in avlämnandet och fem minuter senare sitter det. Den sista maj tar vi dragsäsongens sista runda och det är fortfarande åtta grader varmt på mornarna. Jag och Diva besöker räddningshundträning och Diva visar framfötterna genom att vara väldigt orädd.

Juni

I juni börjar Issen äntligen känna sig helt hemma i Björkliden. Vi spenderar en underbar kväll vid Vätterns strand och när vi vaknar på morgonen är Divas öga förstört. Men det vet vi ännu inte om. Hela juni behandlar vi med olika metoder som inte ger någon effekt. Vi tränar spår med Noomi och Baby får följa med på en fantastisk dagsutflykt till Omberg med kollegorna. Jag går också kurs för Thomas. Med mig hem har jag insikter om hur jag kan vidareutveckla vår lek, apportering, framförgående, hur jag kan få Issen att gå nära mig i fria följet, vi börjar med burlekar på allvar och jag börjar få upp tempot ordentligt under träningspassen.

Juli

I juli åker vi till Helsingborg och jag överraskas över hur duktig Issen är i en lägenhet full med hundar. Vi går vårt första hela klass ett lydnadsprogram och det blir alldeles för långt så efter det får Issen en svacka i träningen. Vi lär känna Elina och Baiky, det blev en lång och fin vänskap för alla parter! Jag tror att Diva hamnar i trotsperiod men vet ännu inte att hennes "glömska" beror på blindhet på höger öga. Vi hittar vårt underbara sandtag, simtränar hundarna i vättern och jag anmäler Diva till ett MH i oktober. Diva fyller ett år och firar dagen med att jaga reda på sin första mus. Baby vinner en rallylydnadskurs hos Hundia.

Augusti

I augusti åker jag och Eva med hundar upp till Östersund och deltar i exteriörseminarium hos kennel Vargevass. Det är otroligt givande och ger många nya tankar. Vi tillbringar ett par dagar på fjället innan vi reser vidare till Divas uppfödare. Med oss därifrån får vi Kinoo, som jag ska låna som extra dragkraft över vintern. På vägen hem hälsar vi på Ylwa för första gången och sedan reser jag vidare till Strömsholm för att få beskedet; Diva är allvarligt sjuk och kommer förmodligen vara helt blind inom ett år. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, tappar all inspiration att träna lydnad och spår. Vardagen går ut på att hantera sorgen och spendera lugn tid med hundarna. I slutet av augusti får vi njuta vår första dragrunda för säsongen. Jag behandlar Issens sommarklåda med aloe-vera spray och den försvinner omedelbart. Vi opererar bort Divas öga och jag bestämmer mig för att inte tävla lydnad med Issen i år. Sista helgen i månaden har vi Siberian Husky-dagarna där jag får återse många kära ansikten och Diva vinner sin första dragtävling tillsammans med Exxa.

September

Jag börjar så smått träna igen, på klubbens tisdagspass. Diva sköter sig utomordentligt bra och koncentrerar sig noga. Vi börjar dragträna på allvar och hundarna är pigga och glada. Jag köper en fyrhjulig vagn från Polen och kan börja köra fyrspann. Jag går återigen igenom hundmatsdjungeln och bestämmer mig för att byta till Doggy professional för att få ett torrfoder som bas. Vi tillbringar en helg i Bjursås på huskyspecialen och det blir många kära återseenden. Men Diva stryker jag från utställningen då hon fortfarande är i karens sedan ögonoperationen. Jag har två domaruppdrag i agility; klubbmästerskapen på Klubbarps hundklubb och Motala brukshundklubb. Det är jätteroligt och jag blir sugen på att börja med agilityn igen. Jag bestämmer mig för att ställa upp i barmarks-SM med Diva och börjar springträna. Jag läser boken "Att leva ett liv, inte vinna ett krig" och någonstans börjar jag leva med sorgen för Divas sjukdom. Divas uppfödare bestämmer sig för att erbjuda oss Kinoo som kompensation då Diva blivit sjuk, och erbjudandet tas glatt emot här hemma. Hon blir vår för alltid.

Oktober

I oktober lånar vi Busan för att ha med i spannet fram till maj. Jag beställer tjeckiska selar och tar upp spåret med Diva igen. Baby drar sig undan och jag blir orolig, men så kommer jag ihåg att det bara är vanlig höstglädje och utevilja. Jag och Diva startar i SM efter en turbulent vecka och får med oss ett fint minne hem, från vår första riktiga tävling tillsammans. Diva får också träna ett lopp med Liac som är en rutinerad draghund. Vi gör också MH, efter många om och men, som visar sig vara mycket intressant. För första gången i livet ser jag Diva bli rädd för någonting, nämligen spökena. Jag går på föreläsning med David Selin och kommer till många insikter angående rangordning och ledarskap. Ett kärt återseende blev det också då Jörgen, Eva och Jennie kom upp en helg för att köra drag. Jag och kära Emmeli åkte på tidernas längsta dragtur då vi körde vilse i skogarna kring Övre Forsa. Slutligen fick jag beskedet att Diva inte alls har den allvarliga ögonsjukdom vi först fick höra om. Ingen vet riktigt vad hon har, men det är iallafall inte den.

November

I november tävlar vi för andra gången tillsammans, jag och Diva. Jag har börjat rehabilitera mitt onda knä och det ger effekt. Förutom löparklassen, tävlade jag också i cykling med Kinoo. Hon visade sig vara mycket snabb, men också mycket människokär. Varenda funktionär skulle det kelas med! Jag spenderar lite tid med Gunne under tävlingen och mina känslor för henne blir bara ännu starkare. Diva vinner sitt livs första egna halsband på lotteri. Jag känner en stor glädje över att köra drag och har hittat en ny värdefull inställning till träning med hundarna. I november går jag också på två föreläsningar med Eva Marie Wergård. Där får jag många värdefulla inputs kring ämnet "Hur lär djur?".

December

I december blir vildingen Diva aningen mer kelig och mattekär. Hon börjar komma på inkalling igen och vill gärna vara med flocken igen, efter en lång musjägarperiod. Kinoo blir sjukskriven två veckor efter att vi tagit bort ett par bölder på hennes hals. Jag går återigen lydnadskurs för Fanny och Thomas. Den här gången får jag med mig insikter om tidsstretching, inlärning av rutan, stadgeträning, kedjning och tävlingsträning. Jag börjar undra om Issens klåda beror på träningsstress, och ser till att vår träning sker under lugna förhållanden. Klådan försvinner. Vi sätter ihop vårt livs första hela moment och börjar träna regelbundet med nyfunna vänner från lydnadskursen. En helg spenderar jag med Kinoo och Baby på Stockholms hundmässa där Kinoo charmar halva befolkningen. Nästa helg åker jag till Ylwa och kan konstatera att mina hundar är bra grundtränade i draget. Med oss hem, följer älskade Gunne som nu blivit min. Innan året hinner ta slut, kör vi våra första riktiga fartpass som går helt underbart bra.

Epilog

Det har varit ett känslomässigt kaosartat år. Divas sjukdom tog udden av allt och påminde mig om meningen med livet. Men det var också ett otroligt lärorikt år. Från att bara ha läst en bok om klickerträning, till att ha en relativt omfattande kunskap i praktiken. Det har varit en fantastiskt spännande (och stundom asjobbig) resa! Jag hatar att vara nybörjare på saker men nu är det värsta över och det roligaste kvar; att bli ännu bättre. Det här året blev också året då min ultimata dröm gick i uppfyllelse; jag kan numera kombinera bra dragträning med bra övrig träning. Jag behöver inte längre välja. Detta är året då världens finaste hundar har hamnat hos mig, tack vare nyfunna och numera mycket goda vänner. Tack för att ni har sett min kärlek till hundarna och låtit mig få detta stora förtroende! Jag känner att jag har utvecklats som människa det här året. Rejält. Det är tack vare dessa underbara hundar jag har omkring mig, men även tack vare er; ni som kommenterar, diskuterar, funderar, bollar och tränar med mig.

Ett stort tack till er alla, för att ni förgyller min vardag!