söndag 2 januari 2011

Vecka 52; Bästa avslutningen

Årets sista vecka bjöd på fantastiskt väder, sånär som på nyårsnattens ynka plusgrad med regn. Vägarna är bra plogade och nästan oemotståndliga. Jag har varit ledig nästan hela veckan och passat på att njuta av samvaron med hundarna, vid sidan av att göra årets fotobok klar.

Dragpassen har verkligen fått ett lyft med Gunne. Av alla fyra passen vi kört, har vi slagit hastighetsrekord på samtliga. Gunne har fått gå i led alla tre gångerna hon varit med i spannet och jag har redan börjat uppskatta henne stort som ledarhund. Hon är väldigt lyhörd och tålig för störningar. Att passera hästhagarna, andra hundar, bilar och annat har visat sig vara helt problemfritt - hon bara tittar rakt fram och jobbar vidare.

Imorse körde jag det första riktiga fartpasset. Det var en fantastiskt upplevelse! Hundarna jobbade kanonfint och vi pressade ner rekordtiden från trettiofem till tjugofyra minuter. Ändå kändes det som att hundarna hade ännu mer att ge! Jag har en känsla av att dessa fartpass kommer lyfta hela spannet så småningom - både i glädje och tempo. För första gången på länge sprang Diva med oavbrutet fokus. Inte en blick åt sidorna och öronen konstant bakåtvikta. Det var glädjande att se!


Harmoni i flocken

Här hemma ligger fokus för stunden på att få in rutiner och harmoni i flocken. Gunne har aklimatiserat sig fint och umgåtts med alla hundarna utom Issen. Däremot får hon än så länge bara umgås med Diva och Busan utomhus. Diva är lite vresig just nu och jag vill inte riskera att det blir för mycket bråk dem emellan. Hellre ta det lugnt och att de får en bra relation med tiden.

Det är intressant, det där med harmoni i flocken. Att vissa hundar kan klicka totalt och bli bästa kompisar, medan andra inte alls gillar varandra. Det är så finstilta signaler, förmodligen mycket mer än vad vi kan ana med våra mänskliga ögon. Jag har länge haft uppfattningen att om två hundar börjar bråka tidigt, kommer de aldrig att kunna bli goda vänner i framtiden. Men kanske det inte är helt rätt? Jag fick besök av syrran i helgen och hon hade med sig sin bordercollie som har haft ett par dispyter med Issen förr i tiden. Då kom jag plötsligt på att de två även varit vänner och lekt, EFTER att de haft dispyterna! För det är en annan sak som jag har tänkt mycket på; att två hundar som kan leka med varandra, sannolikt kommer kunna ta konflikter på ett mindre dramatiskt och avgörande sätt. Ja jag vet inte, det är bara teorier. Vad tror ni?


Apropå lek

Apropå lek så har vi haft många fina lekstunder i trädgården den här veckan. Jag har varit hemma så mycket och tillbringat en timme då och då ute med hundarna. Det är så härligt att se hur de leker. Jaktlekar, brottning och alla möjliga roliga tricks för att finta och lura varandra.

De är så fantastiskt snabba och har en reaktionstid som övergår mitt förstånd. Det kan vara vilda och hårda lekar men aldrig någon som kommer till skada. Alla hundarna har också sina personliga sätt att leka på. Baby puttas med stjärten, Issen biter och drar i benen, Kinoo står stelt och studsar på stället, Diva gör tjuvnyp och Busan hon springer och springer och springer. Gunne har jag inte sett leka riktigt än, men det dröjer nog inte länge.

Ibland önskar jag att jag var hund och kunde springa och leka med dem. Jag är helt chanslös i både jaktlekar och brottning, de är för snabba. Jag har ingen mun som jag kan retas med och även om jag försöker härma vänliga men busiga signaler så går inte alltid budskapet fram. I den fysiska leken är nog gränsen mellan människa och hund för stor för att det ska bli en värdefull aktivitet för hunden. Åtminstone i utgångsläget.

Men leken har också ett annat värde. Det är ett oslagbart bra sätt för hundarna att bygga muskler och finmotorik. Det krävs balans, styrka, intensitet och vilja för att kunna finta och busa med kompisarna. Jag har ju till exempel funderat på om Issen är för tung för att göra snabba svängar i agilityn och inbromsningar i lydnaden. Men nu, efter att ha studerat honom i lek, vet jag att det finns där. Det gäller bara att få fram det!

En annan rolig sak som Issen bjuder på, är när han är i trädgården och vi ska släppa ut småtjejerna från hundgården. Han blir superivrig och väldigt glad, springer direkt upp till hundgården och gör sedan piruetter! Lite svårt att beskriva, men han vänder ett halvt varv åt gången, ofta med ett rejält skutt upp i luften. Det skulle vara roligt att fånga någon gång så han kan göra det på kommando.

En tredje rolig sak som jag såg idag, apropå kroppskontroll, var att Diva helt oproblematiskt och enkelt hoppade över Issen när de råkade korsa varandras väg samtidigt. Han kom plötsligt i full fart bakifrån huset och Diva reagerade med ett enkelt skutt, tvärs över Issen. Jag får ganska ofta frågan om jag upplever att Divas djupseende har förändrats sedan hon förlorade sitt öga. Ärligt talat så vet jag inte om hon har ett bra djupseende eller om hon bara är jävligt orädd. Ingenting i hennes framfart talar för att hon lider på något sätt iallafall.


Väl fungerande stretching

Innan jag återgår till att skriva klart årskrönikan måste jag bara lite kort gå vidare med Issens stretching av tid i plastligget. När vi i början av december gick kurs, klarade Issen möjligen av att ligga upp till tjugo sekunder i platsligg. Efter några goda råd började vi ju stretcha tiden ordentligt.

I veckan har vi tre gånger passerat fem minuter under platsligget!!! Det händer ibland att Issen efter ett tag faller åt sidan med baken, men det är enstaka tillfällen och efter mycket lång tid. Jag har bestämt mig för att jobba vidare med att putta på honom ibland, så han själv måste fokusera på att hålla balansen. På så sätt lär han sig att göra så, även när jag inte puttar och jag hoppas det ska hjälpa honom att ligga stabilt även under de riktigt långa platsliggen framöver.

I övrigt jobbar vi vidare med hemläxorna från träningen. Stadga i utgångsställning är en spännande uppgift men jag har lite tankar om hur vi ska kunna stretcha även den tiden. Jag märker i helhet att Issen är mer lugnt och fokuserad i träningen nu, när jag lägger mer tid på stadga. Det är intressant att även klådan har försvunnit. Återstår att se om den kommer till sommaren när värmen är tillbaka, eller om det hela tiden bara varit en stressklåda.

Nej, detta blir kanske tidernas kortaste inlägg. Jag är ivrig att göra klar årskrönikan och planera nästa år! Och så kela lite med söta hundarna emellanåt, de ligger här och tigger en klapp då och då medan jag rynkar pannan i formuleringsgrubblerier. Tur de pussas ibland så jag får släppa skärmen med ögonen, oftast trillar orden på plats då. Puss och kram!
Ps. Du får jättegärna komma med tankar, frågor, idéer och förslag! Enklast är att kommentera som "Namn/webadress". Det kan krångla på första försöket men brukar gå på andra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar