Jag har börjat lägga viltspår åt Baby igen. Det är ju rätt tidskrävande på flera sätt men jag tycker det är roligt och nu när jag har semester så går det lite lättare. Förra veckan lade jag två spår, ett åt Baby och ett åt Ruffe. Såhär i efterhand var det vansinne att lägga så som jag gjorde. Lade ett spår på cirka 400 meter med droppe varannat steg. Det fick ligga några timmar innan vi gick det. För Baby blev det alldeles för svårt. Jag har tidigare droppat blod hela sträckan, lagt cirka 2-300 meter och låtit det ligga en timme. Nu inser jag givetvis att det inte var konstigt alls att hon inte klarade det, då jag ökat alla tre kriterierna samtidigt (spårlängd, blodintervall och liggtid). Istället har jag nu bestämt mig för att lägga korta spår här i närheten, det sparar givetvis en del tid att inte åka bort för att lägga dem. Varje spår gör jag en utmaning antingen i form av glesare droppintervall eller att spåret får ligga längre än en timme. Sagt och gjort. Igår lade jag ett spår på 100 meter med droppe varje steg och ett fem meters bloduppehåll. Baby klarade det galant! Vi tillochmed korsade en naturlig djurstig utan problem.
Idag lade jag så ett spår på cirka 125 meter, som fick ligga fyra timmar. Men, ajaj, det blev helt galet alltihop... För det första så verkar hennes svårheter handla om spår som legat länge. För det andra hade det givetvis gått rådjur precis parallellt med spåret fast i motsatt riktning...Första vinkeln gled Baby ut på deras spår och vek av till höger. Då stoppade jag henne och förde tillbaka till det "riktiga" spåret men hon gled hela tiden tillbaka. För det tredje så precis innan andra vinkeln låg det en hel bulle med kaninbon som Baby givetvis sniffade sig rakt in i. Suck.Av detta har jag lärt mig följande: Jag ska inte lägga långtida spår i trakten kring oss, där det är väldigt mycket rådjur. Det är inte rättvist mot Baby att hon ska lära sig söka spår som legat länge, när ett flertal rådjur garanterat har gått över spåret under liggtiden... Jag ska nog fokusera mer på blodintervallet och lägga korta roliga spår så hon får upp suget och blir mer säker på att följa blodet.
Jag måste ta reda på mer hur jag ska hantera olika situationer under spåret. Jag är så kluven. Jag vet att jag måste lita på min hund, men jag har svårt att göra det när jag märker att hon drar åt totalt fel håll (i detta fall höger när spåret viker av åt vänster). Någon expert som kan svara på hur jag ska hantera detta?
Hej, läste ditt inlägg och tänkte kommentera lite om det är ok? Jag har bara hållit på lite med blodspår men betydligt mer med personspår som jag tävlar i. (är också utbildad instruktör och har gått spårspecialkurs för att lära ut spårarbete... om det nu kan höja trovärdigheten i det jag tänker skriva :-)
SvaraRaderaJag tror att du gör helt rätt i att backa i träningen. Se till så att hon får lyckas i spåret och får RIKTIGT mycket beröm/vinst för det. Jag tror att det största felet vi människor gör i spårarbetet är att vi lägger oss i aldelles för mycket. Jag tycker aldrig att man ska korrigera hunden i spåret eller föra tillbaka dom till "det rätta" spåret. Bästa sättet att komma ifrån detta är att alltid låta någon annan lägga ditt spår och att de inte märker ut det på något sätt. Du lär dig att lita på hunden, de behöver inte oss i spårarbetet. Oftast spårar hundarna mycket bättre när vi inte har nån aning om var spåret finns. Tappar hunden spåret så märker vi det ju så småningom och då är det bara att sela av och gå tillbaka och se det hela som en trevlig skogspromenad. Mao aldrig kommentera eller låtsas om att hunden gjort fel. Naturligtvis så finns det många åsikter om hur man tränar spår men detta har funkat på många hundar som jag har hjälp som har haft problem i spåret, det krävs lite mer tålamod av föraren men det tycker jag vi kan bjuda våra fyrbenta vänner på :-) Lycka till önskar Marie Engelfors/Hermansson
Jag är verklgien ingen expert, men när det är varmt och torrt ute är det otroligt svårt för hunden att spåra.
SvaraRaderaNär jag tränar Siri och Ronja nu är det bara korta spår, ca 50-100 meter. Bara rakt fram för jag vill ha "draget" framåt så jag vet att de fattar.
Siri är väldigt duktig, Ronja vädrar för mycket. Jag stannar upp när hon gör minsta tecken åt att dra på fel håll. Jag använder mig inte av 10 meter nu i början, utan jag ska ha sträckt lina.
Pratar inte alls utan bara stannar när det är fel.
Använder lite korv med längre och längre mellanrum, utgår ifrån att man kan göra likaså med blod. Massa beröm och gotta när det är klart :-)