Framgångstriangeln mitt i prick!

Efter ett klartecken från veterinären har vi börjat träna övningar igen. Emmeli hade samlat ihop några framförbytesövningar för att drilla oss extra mycket efter helgens totala misslyckande. Hennes Molle och Ruffe är på semester så vi och Linda med Igloo fick oss en välbehövd privatlektion istället. Välbehövd för att jag blev påmind om och fick ännu mer förståelse för den handling vi har bestämt oss för att köra!

Jag har, ända fram till nu, inte helt förstått innebörden av farthand och styrhand. Den gamla vanan har suttit i - jag har visat med bägge händerna och har ställt till det fullständigt för Issen. Precis som jag misstänkte var det jag som gjorde helt tokigt igår; inte Isse-gubben. Jag provade en massa olika saker, men alla med en gemensam nämnare. Händer och armar pekade åt alla håll och kanter! När Emmeli visade handlingen lite kort så trillade poletten ner direkt för mig. Jag måste beskriva tydligare så jag kommer ihåg detta till framtida gånger när jag har problem med framförbytena!

Vid ett framförbyte ska min farthand stötta Iss ända till bytet är över och vi är inne på den nya vägen då nästa hand tar över som farthand. Min fart och riktning visar däremot att någonting händer och vart vi är på väg! Äsch det är ju helt hopplöst att beskriva det i text, hoppas Emmeli har tålamod att påminna mig ett par gånger till innan det sitter i kroppen. Apropå det så kändes det när handlingen var rätt. Jag var rak i ryggen, riktade kroppen rätt och kunde jobba på ett väldigt fokuserat och metodiskt sätt! När den känslan infinner sig kan det bara gå bra!

Emmeli hade en jättebra idé om hur vi kan felsöka när någonting inte funkar med Issen (mig). Idén går ut på en triangel med tre komponenter som alla behövs för att nå framgång. Brister det i någon av de tre så behöver vi analysera hur vi ska gå vidare. Grundträningen är nog en komponent som alla behöver i sin triangel. För det flesta är nog även motivationen ett naturligt hörn - de allra flesta hundar behöver motiveras på något sätt. Det fysiska är en punkt för Issen därför att hans kropp innebär en fysisk begränsning i agilityn. Han är lång och stor, har mycket vikt att vända med muskler som är anpassade mer för uthållighet än för explosiv styrka. Det är något som jag behöver ta hänsyn till i träningen. Men jag måste även möta upp i andra änden genom att hjälpa honom bygga den fysiken han behöver för att inte gå sönder när vi tränar agility.

Vi tränade ett staket också idag. Av någon anledning tycker jag att staket är läskiga, jag känner mig osäker på hur jag ska handla dem. Men detta gick ju bara helt fantastiskt kanonbra! Handlingen satt jättefint, vi fick tighta svängar och hade ett jättefint samarbete. Issen var så totalt lyhörd och hade all uppmärksamhet mot mig. Han jobbade på jättefint, bra fart och attityd genom övningarna. Det var riktigt roligt att träna med honom! Andra övningen kraschade han rakt in i ett hinder och efter det markerade han på vänstra framtassen. Jag tvekade inte en sekund utan avbröt träningen direkt. Såhär i efterhand ser jag det som ett tydligt tecken på den utvecklingen jag har gått igenom senaste månaderna. Förut skulle jag pausat lite men sedan kört vidare av ren iver. Idag bröt jag direkt för dagen. Nu ska Issen få vila över natten, sen ska jag se hur han ser ut imorgon. Allt ser bra ut än så länge iallafall. Lilla gubben min <3